Blåsig ­förortsväg blir tjusig boulevard

Påkostade kontorsbyggnader och storslagna mäss-och konferenshotell trängs i området. Självklart ska gatustandarden matcha husen och därför har Stockholms Stad beställt en paradgata i Kista. Den ska få två körfält i vardera riktningen, längsgående parkeringsfickor, mittrefug med avenbok och skogslind samt kombinerad gång och cykelväg på båda sidor. Klappat och klart för 36 miljoner kronor.

Frijo har en stark laguppställning på plats för att färdigställa det 800 meter långa och 40 meter breda projektet, som ska vara avslutat i april 2016. Det är en arbetsgrupp från tidigare Grävbolaget på för närvarande fem anläggare, tre inhyrda grävmaskinister och tre tjänstemän som driver projektet, utöver underentreprenörer för asfalt och -plantering, samt ledningsägare som utför delar av ledningsomläggningarna när det gäller el, fjärrkyla och fjärrvärme.

Projektet startade i augusti 2014 och har nu kommit ungefär en tredjedel, berättar platschef Pär Lindgren.

– Bilar, cyklar och gående måste hela tiden kunna nyttja det som i princip är vår arbetsyta, det gör att avstängningar och anordningar för att dirigera om flödet tar mycket tid. Hade vi fått stänga av all trafik, hade projektet gått på halva tiden, menar Pär. I samma ögonblick får han hänvisa en cyklist som i full fart lyckas smita igenom avspärrningarna och cykla upp i en grushög.

När Spadtaget besöker projektet Torhamnsgatan en mycket blåsig dag i mars, jobbar man parallellt på fyra olika platser. Anders ”Putte” Eriksson går bredvid grävmaskinen som Patrik Olsson kör, och ”gör -bädden” för att förbereda för de elkablar som snart ska läggas dit.

– Jag jobbade 12 år butik, men trivs jättebra utomhus. Man får röra på sig och det är ett omväxlande jobb, säger Putte.

Jag tittar ner på vad jag tycker är ett virrvarr av olikfärgade ledningar och rör i marken.

– Det är ett myrbo under vägen, bekräftar Pär.

– Man brukar säga att det omöjligt att gräva i Kista på grund av alla ledningar och det stämmer. En stor del av vårt jobb är ledningsförflyttningar och då gäller det att vara försiktig. Gräver vi av något här blir det både TV och datastopp, samt mörkt och kallt. Man får skala av en liten del åt gången och inte bli förvånad när ritningarna inte stämmer, säger Pär.

Hamza Aziz är trainee och gör allt möjligt i projektet.

– Det är min roll att få prova på så många olika moment och delar som möjligt. Allt är nytt för mig och jag är nyfiken och ställer frågor. Just nu jobbar jag med att mängda samtliga massor och ledningar, jag går med mäthjulet och antecknar efter hand. Vi måste ju få betalt för vårt jobb, säger Hamza och fyrar av ett av sina många glada leenden.

En bit längre ner på gatan har Peter ”Limpan” Lindström kommit en bra bit på sitt Sisyfos-arbete, att lägga 6 000 kvadratmeter betongplattor som beläggning på gångvägarna. Limpan, med 11 års branscherfarenhet, lägger omsorgsfullt plattorna i ett regelbundet mönster med perfekt lutning så regnvattnet ska rinna av. Strax bredvid honom brusar trafiken förbi.

– När man sitter längst ut mot körbanan har man lite extra koll på ljudet från trafiken. Det är inte många som kör 30 kilometer i timmen även om det står stora skyltar här, säger han, men menar att det ändå känns tryggt vid vägrenen.

– Det är dock fler som inte förstår skyltspråket, det är många som tar sig förbi avspärrningarna och går på kors och tvärs. Det tar mycket tid för oss att hänvisa och hela tiden flytta på avspärrningarna, så att det blir säkert för både oss och förbipasserande.

Lite längre fram håller Mattias Larsson och Paul Geddes, samt maskinist Jocke Emilsson på med förberedande schakt- och  rivnings-arbeten för att lägga vatten och avloppsledningar.

– Här gäller det att ha koll, jag går bredvid och det dyker hela tiden upp ledningar som vi inte visste fanns där. Vi ska ner 2–3 meter så vi har en bit kvar här, säger Mattias. När vi började här hade Stockholms Stad förberett med spont mot Kista gymnasium, nu gräver vi kloss på husväggen.

Lite senare fikar vi i etableringen. Klockan är ett och det är dags för dagens andra mat-intag av middagskaraktär. Limpan är duktig på matlagning och får propåer om att laga till övriga i gänget. Puttes bleka köpelasagne mättar kanske bra men ser inte så lockande ut.

– Bästa matlådan är ju det man åt kvällen innan, säger Pär som pausar med en kaffe i dörrhålet. Det blir prat om stryktipset ”vi vinner alltid här” och fotboll där meningarna går isär om det är AIK eller Bajen som är det rätta laget.

Men alla är rörande eniga om att det bästa i jobbet är att se resultatet, de snyggt satta kantstenarna, de stora ytorna med stenplattor och den färdiga körbanan. Bit för bit växer boulevarden fram och kanske kommer ett barnbarns barn till någon i gänget här runt bordet, att cykla till jobbet just här, på projektet som farfars far var med och byggde.