De fixar fjärrvärme med förtroende och flexibilitet

Vi befinner oss på Övre Villagatan i Södertälje, ett stenkast från den ikoniska garageporten där Björn Borg enligt legenden utvecklade sin dubbelfattade backhand. Förmiddagssolen börjar bli skarp och varm. Bro & Vägs yrkesarbetare Keith Olsson står nere i en grop och frilägger ett rör med spade medan Clas-Åke ”Klasse” Karlsson kör sin grävskopa i cirklar runt honom för att ta hand om de grövre jord- och asfaltsbitarna. Det ser ut som en dans efter strikta om än outtalade regler. Under en vattenpaus frågar jag Keith om han inte är rädd att få grävskopan i huvudet. Keith ler.

–  Det vi håller på med bygger på förtroende. Jag och Klasse har bara jobbat ihop i två dagar. Men jag märkte direkt att han verkligen kan sitt jobb. Så jag litar på honom. För mig gäller det att vara jättenoga med att inte röra mig bakom skopan för det kan bli farligt om jag plötsligt dyker fram på ett ställe som han inte räknat med, säger Keith.

Uppdraget på Övre Villagatan är att lägga nya fjärrvärmerör på en nära 400 meter lång sträcka. Det är hög tid. Rören som ska ersättas är från början av 1970-talet och risken för läckage börjar bli stor. Fjärrvärmerörens uppgift är att transportera 120 gradigt vatten från kraftvärmeverket Igelsta för att värma upp Södertäljebornas bostäder och sen gå i retur till verket för att värmas upp på nytt. De nya rören har skumplastisolering istället för 70-talets asbest. Energivärdet, alltså förmågan att behålla värmen, kommer att gå upp åtskilliga procent genom bytet.

Platschefen Pekka Karppinen har jobbat med beställaren Telge Nät ända sedan han först började på Frijo/Bro & Väg år 2004. Rutinen finns alltså, men det här projektet innebär ändå en stor utmaning. 

– Det är många bollar att hålla i luften eftersom vi inte kan stänga av varken fjärrvärme eller trafiken under projekttiden. Vi måste alltså hela tiden hitta temporära lösningar för de befintliga systemen samtidigt som vi utför själva jobbet, säger Pekka Karppinen. 

Det händer mycket när man börjar gräva i en gammal gata. Gamla rör dyker upp vars funktion inte är helt lätt att bestämma. Och ibland bubblar det fram vatten med påträngande lukt. Det senare problemet uppenbarade sig häromdagen och visade sig bero på att ett gammalt keramikrör från 1924 av märket Höganäs hade sprungit läck i en närliggande villa vars källare hade fyllts med brunaktigt vatten. Att fixa detta blev ett av många tilläggsuppdrag, så kallade ÄTA, som arbetslaget fått ta tag i under resans gång. 

– För mig är det jätteviktigt att hålla en tät dialog med beställaren och snabbt upplysa dem om vilka tilläggsuppdrag som blir nödvändiga för att vi ska komma vidare med vårt egentliga uppdrag. Rent ekonomiskt innebär också extrajobben i bästa fall att vi som utförare får något större marginal. Men det är ett ständigt givande och tagande gentemot beställaren. Båda parter måste känna att samarbetet är juste och att det gagnar dem. Som tur var upplever jag att tjänstemännen på Telge Nät har ett stort förtroende för mig efter alla år av gott samarbete, säger Pekka. 

Nyckeln till framgång på Övre Villgatan är att ligga steget före. Pekka Karppinen och Peter Fritjofsson står i ständigt kontakt för att uppdatera varandra om det senaste. 

– Att kunna förutsäga problemen innan de uppstår är nödvändigt för att få arbetet att flyta på i bra tempo, säger Pekka. 

Han själv har huvudansvaret för att styra arbetet ute på gatan. Förutom grävmaskinisten Klasse och yrkesarbetarna Keith Olsson, Kent Nilerius och Anders Djupström har han också ett flertal underentreprenörer att hålla reda på. Peter sitter mer inne vid datorn och fixar med till exempel trafikanordningsplaner och ÄTA-arbeten.

Att Pekka och Peter arbetar tillsammans är långt ifrån en slump. Efter tio år i rivningsbranschen höll Peter på att utbilda sig till lärare när hans fru, som råkar vara Pekkas syster, nämnde att Bro & Väg sökte arbetsledare. Peter blev intresserad, kom på intervju och fick jobbet. Nära fyra år senare är han fortfarande nöjd med beslutet.

– Det har varit en väldigt rolig tid med kollegor som är betydligt mer rutinerade än jag och som jag lärt mig massor av, säger Peter. 

Pekka är i sin tur väldigt glad över att få jobba med Peter. 

– Jag behövde ju hjälp och det är inte så lätt att få tag på bra folk. Så då får man ta dem man trivs med och lära upp dem själv, säger Pekka. 

Faktum är att Pekka själv hamnade i anläggningsbranschen på precis samma sätt som Peter, alltså genom sin svåger. 

– Ja, det var ett misstag kan man säga. Jag var ju snickare egentligen. Men så sade min svåger att hans firma sökte folk och jag hoppade på det. I början var det nog mest traktamentet, att pengarna var bättre, som lockade. Efter hand har jag kommit att värdera möjligheten att få jobba ute i friska luften väldigt högt, säger Pekka. 

Trots alla år på jobbet blir Pekka fortfarande förvånad ibland. Just när han tror att allting är under kontroll, att planeringen bildligt talat är vattentät, så lyckas det ofta hända någonting som får projektet att ta en ny vändning. Den här gången var det busstrafiken. Helt plötsligt kom beskedet att kommunen omedelbart måste renovera parallellgatan och att busstrafiken därmed behöver komma igång på Övre Villagatan redan före semestern. Och när bussen ska fram kan inte Klasse stå där och gräva med sin grävskopa mitt i gatan.

– Precis när man får höra en sån grej blir det lite panik och man känner att det vore skönt att byta jobb. Men den känslan brukar gå över ganska snabbt, säger Pekka med ett leende. 

– Istället börjar man tänka på hur sjutton vi ska lösa situationen. För att reda ut det här med busstrafiken på väldigt kort varsel blev vi tvungna att öka tempot rejält. Vi har tagit in extra yrkesarbetare och flera ytterligare grävmaskinister. Så nu är det fullt ös. Och jag tror faktiskt att vi kommer att greja det här också.