Efter en hackig inledning med fördröjda schakttillstånd i höstas är det nu full fart på 26 miljonersprojektet. Nu snurrar fem hjulgrävare, fem bandgrävare, nio lastbilar och en hjullastare i projektet. Och inte minst ett drygt dussin dedikerade Frijo-medarbetare. Utströsslade på ett flertal olika ställen längs den tre kilometer långa sträckan hittar vi Åke Augustsson, Björn Johannessen, John Wicksell, Anders Bylin, Ulf Bylin, Patrik Mattson, Christer Lindqvist, Stefan Bonesmo, Joakim Irebrand och Pär Wessberg. I etableringen ett stenkast från Enköpingsvägen huserar Peter Holger, Robert Holm, Anders Astemo och Mats Hallgren.

Just den här dagen när Spadtaget besöker projektet pågår förberedelser för nattarbete, Sjövägen ska stängas av och Björn Johannessen är på jakt efter ”karamellbrädor” och ljussignaler. Mellan klockan 23:45 och 05:50 ska man lyfta förstärkta plåtar vid Hagalunds Centrum, göra ledningsbädd samt lägga ned fjärrkylerör.

Är ditt projekt i behov av körplåtar?
– Sorry, de är för närvarande upptagna. Mats Hallgren har dammsugit Stockholm med omnejd på tillgängliga körplåtar. Och nu finns det inga fler. De som levereras den dag Spadtaget besöker projektet, kommer från Jönköping. För att kunna hålla många schakt öppna, samtidigt som trafiken ska komma fram, krävs mängder av 4 centimeter tjocka körplåtar som nu ligger snyggt ihopsvetsade kors och tvärs över halva kommunen.

Uppe på Hagalundsgatan är trafiken fortfarande dubbelriktad fast i stort sett hela körbanan består av körplåtar och avstängningsbalkar. Nere i schakten borrar Åke Augustsson i berget för att sätta fast dubb som mothåll till spontluckor. Dessa skall förhindra ras av jordmassorna. Här är man nere på cirka 1,6 meter under gatunivå, några enstaka ställen ned till 3 meter. Patrik Mattson klättrar vigt upp på kanten för att kapa av armeringsjärnet till lagom längd.

Längre bort, längs Sjövägen har lastbilschaufför Ubbe hoppat ur hytten och hjälper Ulf Bylin att jämna till ledningsbädden. Ulf jobbade i en helpdesk och satt i telefon hela dagarna, när han lockades över till Frijo av sin bror och det ”friare” livet som anläggningsarbete.

– Jag saknar INTE telefonen och det ständiga kontorssurret runt omkring. Här ute i friska luften kan man fälla ner lurarna, sätta på radion och bara jobba, konstaterar Ulf, som vårvärmen till ära kör kortärmat den här dagen.

Ubbe och Ulf har inte jobbat många dagar tillsammans men verkar redan ha hittat bra arbetsrutiner.

Hur är det att få nya arbets­kamrater titt som tätt?
– Det går utmärkt, säger båda.
– Var lyhörd mot varandra och strunta i prestigen, säger Ubbe.
– Vi är här för att jobba och har man ett öppet sinne går det bra, menar Ulf.

Vad gömmer sig i Solnas jord?
Det mesta, har Frijos luttrade gäng fått konstatera. Oförutsedda frigolitlager under asfalten, vattenledningar på fel nivåer, 45 centimeter tjock asfalt och föroreningar är några exempel.

I Solna har det funnits industrier och framförallt stora anläggningar för järnvägen. Redan 1865 drogs Norra stambanan genom ”socknen” (som det hette på den tiden) och några år senare invigdes Västeråsbanan. Här fanns även flera stationsbyggnader och ett stort ångloksstall. Kanske är det del av förklaringen till de föroreningar vi hittar i marken idag? Annorlunda lukt och färg på jordmassorna kan vara indikationer på problem.

– Det luktar helt enkelt PAH, säger Robert med eftertryck. En del massor har innehållit så höga halter av föroreningar, upp till 400 procent över gränsvärdena, att de körts direkt från schaktstället till deponi. När sådant dyker upp gäller det för Mats Hallgren inne på kontoret att skicka prover på analys, jaga rätt på deponier som tar emot just den typen av förorening och dokumentera i en ÄTA. Det blir sedan underlag för fakturering. Hittills har man över 2 000 kubikmeter förorenade massor i projektet.

När är ni klara?
En förbipasserande kvinna har stannat till hos Torbjörn, Grillby Entreprenad som kör bandgrävare, Kjell Pettersson, kör sin egen skopbil och Christer Lindqvist, Frijo. Det är den vanligaste frågan men nog så knepig att svara på. På grund av sena beslut och oförutsedda händelser görs tidplanen om i stort sett varje vecka. Men alla tre är mer än rutinerade och kvinnan som bor i området är uppenbart nöjd med svaret och vinkar hej då ”Då ska jag inte störa längre”. Som anläggare behöver man vara smidig med skyffeln och smidig med folk.

Peter Holger visar omfattningen av projektet och vi kör tvärs genom kommunen. Senare i vår kommer trafikintensiva Frösundaleden stängas av nattetid för att dra ledningarna under körbanan.

– I Solna är cyklisterna heliga, konstaterar Peter. Vi lägger mycket tid och kraft på att göra det farbart överallt. Längs den långa Sjövägen står mängder av ”mini-guard”(ett lågt avstängningsskydd) och rikligt med hänvisningsskyltar.

Här finns även Anders Bylin i ett grunt schakt. Han och maskinisten har stött på ett större lager frigolit under körbanan.

– Alltid dyker det upp något oförutsett, konstaterar han. Hoppas att VA-paketet ligger där det ska enligt ritning i alla fall.