Fairway platsen för nya bostäder

Snön är vitare än vitast och knarrar i januarisolen. Det är  -14 och tack och lov en vindstilla dag på den vidsträckta Närkeslätten, eller i själva verket den nedlagda 9-hålsgolfbanan som Bro & Väg i rasande fart förvandlar till chict villaområde några mil utanför Örebro. Det rasslar från gruslasset som tippas av, viner från de fem grävmaskinerna i full sving och mullrar dovt från en av skoporna som stöter på berg. Här är det högt tempo och målmedvetenhet hos alla inblandade. Vid tidpunkten när Bro & Väg offererade projektet till kunden Lekebergs kommun hade man inte full sysselsättning och man var angelägen att få ett stort vinterjobb.

När projektet drog igång vid årsskiftet såg läget lite annorlunda ut, med flera jobb som kommit in. Att planera att ha ”lagom mycket ” är i princip omöjligt, konstaterar Bro & Vägs platschef Micke Kjellin. Hur skulle man klara att på några korta vinter- och vårmånader färdigställa hela två kilometer kommunal väg och anlägga vatten och avlopp i hela området? Svaret blev att de tre drivna anläggarna Daniel Eklund, Ola Hellström och Jonas Örtenberg tillsammans med platschefen Micke och arbetschef Pontus, tog fram en önskelista på vilka maskinister de helst ville jobba med. Och sen ringde man upp de utvalda. Vid gamla hål 7 jobbar nu ett dreamteam av samspelta  yrkesmänniskor från tidig morgon till sen kväll.

– Vi har redan börjat med övertid, vi fyller igen gravarna efter ordinarie arbetstid. Eftersom tidplanen är så pressad behöver vi använda varje möjlig timme, utan att för den skull köra slut på oss, säger Micke.

En liten vink med handen, ett ögonkast eller ofta inte ens det. Här pågår en typ av tankeläsning som grundar sig på gedigen yrkesskicklighet, hög målmedvetenhet och ömsesidig respekt.

– Vi har ett väldigt bra samarbete, Henke vet vad han ska göra, han följer mitt arbete och jag hans. När jag har stoppat under rören, ser han det och fyller på med grus vartefter. Vi driver på varandra helt enkelt, säger Daniel Eklund, anläggare som jobbat fem år i Bro & Väg.

Daniel Eklund är mannen du vill möta om du skulle råka ut för en olycka. På sin fritid tränar han livräddning och har även tävlat.

– Som livräddare behöver man vara snabb men lugn, säger Daniel. Och stark konstaterar jag, när jag ser hur Daniel med raska rörelser i de vana skyffeltagen, snabbt packar en ansenlig mängd grus runt rören.

– Idag när jag medverkar i kurser spelar jag ofta markör. Det innebär att jag spelar den som ska räddas eller stör livräddaren i sitt arbete,  genom att spela drogpåverkad och hoppa omkring på allt och alla i krissituationen, säger Daniel och ler brett. Det märks att han gillar sin viktiga hobby.

Uppe på kanten följer Henrik Gustavsson oss med blicken från sin förarhytt. Han är en av de handplockade maskinisterna och inhyrd från en lokal entreprenör, Strömvalls.

– Jag kör hjulgrävare i vanliga fall, så det här är inte min vanlig maskin. Att jag trivs så bra här, är kemin med de andra, vi funkar bra ihop.

En gestalt med en lång käpp i handen rör sig raskt över den vita greenen. Det är Bro & Vägs mättekniker Niclas Doering, som kontinuerligt mäter in arbetet och ser till att brunnar hamnar på rätt plats och på rätt djup. Det är ett 90-tal brunnar som ska mätas in och instrumenten i grävmaskinerna som ständigt behöver kontrolleras och laddas med nya 3D-modeller på de arbeten de ska utföra. Niclas tar även tillvara på de inmätningsdata som maskinisterna tagit fram, under framdriften av VA-schakten.

Ola Hellström, anläggare, hoppar lätt och vigt över vattnet på botten av rörgraven och upp på en av de frusna slänterna. Det märks att det här är en person som har god koll på kroppen och mycket riktigt berättar Ola att han alltid tränat och tävlat. Inom cykel på elitnivå och numera är han en allsidig motionär som dock alltid kollar pulsklockan för att slå sin tidigare tid eller prestation.

– Jag vill alltid förbättra mitt resultat, oavsett om det är i jobbet eller i skidspåret. Tidigare har jag mest jobbat med finplanering och växter, här lär jag mig varje dag något nytt, berättar Ola.

En skopa grus skakas ner på botten av schaktet och jag förstår i efterhand att det var den lilla handrörelsen från Ola som var signalen till maskinist Jonas Svensson. Ola har ett märke på baksidan av skyffeln, och mäter mot lasern som står i dagvattenröret. Rätt höjd. Snabbt tar han fiberduken och nästan kastar ut den tunga rullen framåt, ovanpå gruset.

– Det märks vem som bäddar sängarna hemma hos er, hör vi en röst ovanför. Jonas har följt varje rörelse för att vara beredd, både med mer grus och en glad kommentar.

I skrivande stund är cirka en tredjedel av arbetet med VA-ledningarna färdiga. Sedan återstår vägarna, men mycket av underarbetet är då gjort tack vare nedgrävningen av rören vilket innebär att hela vägens bredd är uppgrävd och förberedd. Här återstår då den resterande fyllningen för VA-schakten, innan det blir dags för kabelarbeten och överbyggnaden för vägen.

En bit längre bort i schakten sitter Jonas Örtenberg på huk, han har just svetsat vattenledningsröret in till en tomt och bevakar nu att svetsen svalnar i rätt läge. Just det momentet är inte så tålamodskrävande utan handlar mest om att inte bli för kall om fötter och händer när han för en liten stund sitter still. Annars verkar tålamodet, att inte ge sig, vara utmärkande för Jonas.

– Jag har alltid haft hund, när jag var liten var det schäfer och newfoundland, idag har vi två dvärgpudlar. Det är en väldigt smart hundras och mycket läraktig. När man tränar hundar har jag med åren lärt mig att vara konsekvent. Då når man resultat, säger Jonas.

Och nog är det ett resultatorienterat gäng som idogt kämpar på i kylan ute på fairway.