Generationerna hjälps åt i gigantisk grop på Söder

Det ser ut som om någon startat en gruva mitt i Barnängsområdet på östra Södermalm. Platsen där SL:s bussdepå och Spårvägsmuseet låg har blivit en gigantisk grop där  stora grävmaskiner schaktar det bortsprängda berget. Sammanlagt sju kvarter med över 1200 lägenheter ska byggas. För Frijos del handlar projektet om att grundlägga Kvarteren Mangon och Persikan med över 300 hyreslägenheter och lokaler för butiker och förskolor, ett arbete som också innebär företagets återkomst till östra Söder. Ett stenkast härifrån utförde nämligen Frijo ett annat mycket omfattande och för staden viktigt arbete: grundläggningen av Sofia kyrka. Det är bara 120 år sen. Tiden flyger när man mycket att göra.

Pär Lindgren, Frijos platschef, lotsar oss ned mot bygg-gropen. Om sig själv säger han ödmjukt att han kan ”lite om mycket”, vilket säkert är bra när man ska leda ett projekt som omfattar sprängning, schaktning av jord och berg, spontning, energiborrning, elkanalisationer, va-ledningar, dränering, isolering, armering och gjutning av bottenplattor.  

– Det är ett speciellt projekt. Det är stort. Det är inne i stan. Det är ont om utrymme. Men det går bra. Hittills, säger Pär Lindgren.

I åtta månader har arbetslaget varit på plats. Men han och kollegorna är inte i mål ännu. Persikan ska vara klart före sommaren och Mangon i september enligt kontraktet.

Pär Lindgren berättar och pekar för att beskriva en typ av utmaningar byggföretag sällan ställs inför i projekt en bit utanför stan: 

– Vi har sprängt ner berget 15 meter som mest, och schaktat bort cirka
60 000 kubik jord och berg, vilket motsvarar tio tusen lastbilstransporter som lämnat arbetsplatsen. Ser ni spontningen där? Vi var tvungna att komplettera den befintliga spontningen och förlänga den hela vägen längs bergssidan mot norr och dessutom förstärka berget med sprutbetong så att inte hela Barnängsgatan skulle rasa ner på grundläggningen.  

På Persikan är en besiktningsman på plats för att kolla att grundläggningsbotten packas ordentligt med sex-åtta överfarter som föreskrifterna säger. På Mangon har arbetslaget kommit längre och redan gjutit delar av bottenplattan. Rosa målade rektanglar och ljusblå cellplast lättar upp den annars mycket grå färgskalan. De rosa strecken har mätteknikerna Anna Kenkere och Mikael Hill sprayat dit för att markera vilken tjocklek av blå cellplastisolering som ska finnas på de olika delarna av husgrunden.

Anläggaren Sebastian Veigas, för dagen mustaschprydd, hanterar en borr modell större för att få fast bottenregeln för formen till en elgrop. 25-årige Sebastian har varit på Frijo i snart två år och stortrivs i gropen på Söder.  

– Mitt förra projekt var i tunneln i Solna. Det var intressant på sitt sätt, men det är underbart att jobba under bar himmel, säger han.

 – Och så har vi riktigt bra chefer, tillägger han och får applåder av Pär och arbetsledaren Lukas Ström.

Efter avslutad borrning ger sig Sebastian i kast med ett knippe armeringsjärn. Samtliga armeringsjärn är försedda med egna nummer och färgkoder, så man vet var i grunden dom ska monteras. De monteras över isoleringen och blir till ett nät som betongarbetarna gjuter betongen kring.

En liten bit därifrån sprider 68-årige Börje Graaf makadam 8-16 för dräneringen. När grundläggningen av Persikan och Mangon är färdig i september så lägger Börje bygghjälmen på hyllan för gott. 

– Kroppen hänger fortfarande med bra och jag trivs med att jobba, därför har jag kört några år extra, men nu känns det väl som att det är dags, säger Börje Graaf.

På frågan om vad han kommer att sakna mest så kommer svaret snabbt och bestämt:

– Gemenskapen. Arbetskamraterna.

Pär Lindgren nickar. Han är inte riktigt där än själv, men börjar ändå ana slutet på sin långa yrkesbana inom byggbranschen.

– Fyra, fem år till blir lagom. Sen vill jag ha mer tid för barnen, barnbarnen, sommarstugan och skidåkningen.

1981 fick han sitt första byggjobb som mätbiträde på JM. Yrkesvalet föll sig naturligt eftersom pappa var byggarbetare. Men Pär ville inte gå helt och hållet i faderns fotspår.

– Min far var grovarbetare hela livet. Jag kände nog från början att jag ville utbilda mig lite mer och få ett annat liv än vad han hade.

Det blev nästan 30 år på JM, där han gick från utsättare, till arbetsledare och så småningom platschef. När barnen blivit stora ville han prova något nytt och bytte till Peab, vilket han snart insåg var ett misstag.

– Jag trivdes helt ok, men toppstyrningen var ännu värre än på JM. Behövde man ett par nya arbetsskor kunde man inte gå till affären tvärs över gatan utan var tvungen att beställa från Skåne, säger Pär.

Med viljan att prova på en mindre firma hamnade han 2010 på Grävbolaget, som några år senare blev införlivat i Frijo.

– Jag har fått stort förtroende och chansen att ta mig an flera stora projekt. Jag har utvecklats i min roll och trivs väldigt bra med kollegorna, säger Pär.

Hans tyngsta ansvar som platschef tycker han är ekonomin. Kontraktet på Persikan och Mangon är värt över 80 miljoner kronor för Frijo. Många timmar i veckan sitter Pär inne på projektkontoret och slår i byggbiblarna AMA/MER, och räknar på kostnader och intäkter gentemot kalkylen och tidsplanen. Byggekonomi har han lärt sig bit för bit under sina 40 år i branschen.

– Det jag kan är en kombination av skolutbildning, alla år på fältet och de kurser som jag löpande fått i ekonomi och entreprenadjuridik av mina arbetsgivare. Det gäller att få ihop de två världarna, siffrorna och spadtagen, och lära sig hur de påverkar varandra. 

Man lär sig hela tiden nya saker, och idag är det nästan att man behöver juristutbildning för att reda ut vad man har rätt att ta betalt för när man hamnar i oenighet med beställaren.

Arbetsdagen lider mot sitt slut. Vid ett blivande hiss-schakt tar Pär ett spontanmöte med Lukas Ström, arbetsledare för betongdelen. Flera gånger varje dag stämmer de av hur arbetet fortskrider och vad som väntar kommande dagar och veckor. Det skiljer 30 år i ålder och mer än så i yrkeserfarenhet mellan dem. Pär ser bara fördelar med det.

–  Vi har mycket att ge varandra. Lukas lär mig saker när det gäller betong och jag kanske är en slags mentor för honom när det gäller att ha överblick på ett stort och komplicerat projekt där alla moment behöver samordnas för att komma i mål med ett gott arbetsklimat, bra ekonomi och nöjda kunder. Men framför allt är det en bra känsla att det kommer några och tar över den dag man själv lägger av.